...
torsdag.
jag saknar er andra. massor. jag vill vara i västerås nu. och hänga. softa med oansenliga mängder kaffe, the och annat mums. jag vill vara i e-tuna hos raringen och hennes raringar. jag vill vara i london. jag vill vara i thailand. jag vill vara i tyskland. och jag vill vara hos dig. andandes på din hud. jag vill vara hos någon jag tycker om. tycker om så där läskigt mycket. jag vill bara vara. maraton kolla på sagan on ringen triologin. och andas.
JAG VILL!
/.
Thursday, October 16, 2008
Wednesday, October 15, 2008
Tuesday, October 14, 2008
ångest.
...
tisdag.
19:19
jag får ångest när någon av de små gos:orna har ont. det är ingen hemlighet. inte alls. och när moll nu för tusende gången (give and take a few) var inne hos veterinären. då brast min själ. igen.
hon förväntades vara nedsövd. ändå. ändå vaknade hon när skalpellen skar i hennes hud. groggy, men vaken blev hon således uppsprättad, klippt i, sprutad, sydd och behandlad.
needless to say. jag hade ångest. jag som höll i henne. strök hennes silkeslena nos och andades på hennes hud. hon. hon var snurrig och in pain. jag försökte motstå frestelsen att kräkas och slå ned veterinären på samma gång. jag tycker inte illa om honom, tvärtom faktiskt. men inte idag. inte då. han förstår det. jag med. det måste göras. men.
seriously. seriously?
ska det vara så? att man är vaken och medveten fast man sover, men ändå inte.
det var ingen upplevelse jag vill göra nångång snart igen. inte alls. inte någonsin. varken med mina gos:or eller någon annan. jag är inte känslig när vi väl är hos veterinären. annars. jag menar, jag begriper att för att laga någon måste man ibland göra saker som gör ont. annars blir det inte bra sedan. jag förstår det. verkligen. jag har klippkort hos djursjukhuset i strömsholm. de hälsar tyvärr igenkännande både på mig och mina små. så jag vet. det gör jag.
men idag var det särskilt svårt. igen.
damn. jag hoppas bara att hon blir bra efter knark å shit en tre-fyra veckor eller så. och jag hoppas innerligt att den andra vovsgosan oxå blir det. verkligen.
gosan vaknade upp för knappt en timme sedan. efter fyra timmar i dvala. både pappa & dennis var in till henne och båda trodde att hon gått bort. de nöp henne försiktigt i tassen för att se om hon reagerade samt lade ansiktet mot nosen. hon var verkligen borta. då. helt. men vid liv.
nu är hon borta, men med öppna ögon. och förvirrad med slangar och stygn. och hål. och mängder med blod. och ont. nerdrogad. suck.
hela dig. nyss.
/.
tisdag.
19:19
jag får ångest när någon av de små gos:orna har ont. det är ingen hemlighet. inte alls. och när moll nu för tusende gången (give and take a few) var inne hos veterinären. då brast min själ. igen.
hon förväntades vara nedsövd. ändå. ändå vaknade hon när skalpellen skar i hennes hud. groggy, men vaken blev hon således uppsprättad, klippt i, sprutad, sydd och behandlad.
needless to say. jag hade ångest. jag som höll i henne. strök hennes silkeslena nos och andades på hennes hud. hon. hon var snurrig och in pain. jag försökte motstå frestelsen att kräkas och slå ned veterinären på samma gång. jag tycker inte illa om honom, tvärtom faktiskt. men inte idag. inte då. han förstår det. jag med. det måste göras. men.
seriously. seriously?
ska det vara så? att man är vaken och medveten fast man sover, men ändå inte.
det var ingen upplevelse jag vill göra nångång snart igen. inte alls. inte någonsin. varken med mina gos:or eller någon annan. jag är inte känslig när vi väl är hos veterinären. annars. jag menar, jag begriper att för att laga någon måste man ibland göra saker som gör ont. annars blir det inte bra sedan. jag förstår det. verkligen. jag har klippkort hos djursjukhuset i strömsholm. de hälsar tyvärr igenkännande både på mig och mina små. så jag vet. det gör jag.
men idag var det särskilt svårt. igen.
damn. jag hoppas bara att hon blir bra efter knark å shit en tre-fyra veckor eller så. och jag hoppas innerligt att den andra vovsgosan oxå blir det. verkligen.
gosan vaknade upp för knappt en timme sedan. efter fyra timmar i dvala. både pappa & dennis var in till henne och båda trodde att hon gått bort. de nöp henne försiktigt i tassen för att se om hon reagerade samt lade ansiktet mot nosen. hon var verkligen borta. då. helt. men vid liv.
nu är hon borta, men med öppna ögon. och förvirrad med slangar och stygn. och hål. och mängder med blod. och ont. nerdrogad. suck.
hela dig. nyss.
/.
Monday, October 13, 2008
Sunday, October 12, 2008
Friday, October 10, 2008
Subscribe to:
Posts (Atom)

















