phobic. damaged. haunted. loved.: 2008

Thursday, December 18, 2008

Tuesday, December 09, 2008

jag lider. med min vän. min darlings raring som har val att göra. val som kommer att göra ont oavsett hur hon vänder sig. det gör ont redan. olidligt ont. det är en ohållbar situation. hon måste göra det hon inte vet om hon kan. hon måste göra det för att kunna andas igen.

hennes smärta är oundviklig.

jag önskar av hela mitt allt att jag kunde ta bort den. att jag skulle kunna lösa situation. men jag är hjälplös. jag har ingen möjlighet. annars skulle jag ta henne. hit. till mig. jag kan inte. jag vill. men jag kan inte.

smärta. olidlig själslig sorg. sorg som inte försvinner. sår som inte läker. smärta som inte ger vika.

jag läste hennes inlägg och jag gråter fortfarande. för jag vet så väl. jag kan så relatera. det är grymt när man inte känner sig fri att göra det man vill. när man behöver göra val för att ens överleva. det är svårt att behöva välja bort den enda som alltid varit den som räddat ens själ. den som alltid funnits där utan ifrågasättande. den som alltid alla dagar varit den som hållet en safe. den som enkom med sin existens får en att fortsätta en dag till. det är svårt när man känner sig tvingad till att välja bort själens bästa vän.

jag önskar verkligen uppriktigt att jag kunde ha henne här. verkligen.

*strör stjärnglitter över*

.

Today.

vidrig värld vi lever i.

så ja, jag har också både läst om och sett klippet om det som hände på santiagos hårt traffikerade motorväg. människor är vidriga varelser. kör man på ett djur försöker man att ta hand om det. period. full stop. PUNKT.

att dess fyrbenta vän ger sig ut mitt i trafiken och släpar sin kompadre i säkerhet borde få sluta lyckligt. det borde få sluta med överlevnad och adpotion tillsammans hos människor som vill dem väl. till människor som överöser dem med kärlek resten av deras jordeliv. det förtjänade ett sådant slut. dessa små vackra själar. men nej, inte då.

www.aftonbladet.se/nyheter/article3948988.ab

och sen. vi vidriga människor.
äkkliga vi. och ja, jag gråter. för det gör ont.