jag har snart inte längre någon ursäkt

...

tisdag.
eller onsdag tidigt.

vegeterian. jag är.
har eg inte ätit särskilt mycket kött sedan jag bodde i england. det är läääänge sedan. jag åt visst kött när jag kom hem. men inte särskilt ofta. och mest korv å sånt där äkkligt ihopsamlat shit som mals ned. efter ett tag blev jag galet dålig när jag åt kött. särskilt biff eller liknande. så naturligtvis åt jag mindre av det då. då mådde jag ännu inte så dåligt av fisk.

det gick några år. jag var absolut inte någon uttalad vegeterian. jag valde bara oftast bort kött. jag tycker inte om labels. jag är sällan för det. när någon frågar hur länge jag varit vegeterian har jag svårt att svara. det är svävande. jag har inget datum. det var mer ett beslut som formade sig självt. det var andra som satt namn på det.

på jobbet fick man endast mat utan kött om man var 1. allergisk eller 2. hade religiösa skäl. då blev jag pissed en dag eftersom vi hade veganer på jobbet och de ignorerades. in fact. man ignorerade de religiösa aspekterna med. så jag gick helt enkelt in och sa att jag tycker att ni borde tänka på x & x nästa gång. de äter inte kött av x & x anledning. där och då blev jag tvungen att göra en poäng av det hela och la till att jag är vegeterian och jag vill bli lika behandlad som "alla andra". på den vägen var det.

trots att jag är emot labels inser jag att juh fler som faktsikt säger att de är veganer/vegeterianer - desto mer kan vi påverka andra, utan att för den sakens skull tvinga dem, att göra samma val. att välja bort kött. bara för att de vill. och kan. bara för att de ser det vi andra redan sett. det hemska. det vidriga. det sjuka.

det finns inga bra argument för att äta kött.
det finns inga ursäkter för att inte vara vegeterian.

själv har jag inga legetima ursäkter till varför jag inte är vegan. sanningen är den att jag är lat. jag orkar inte. men. det är juh inte svårt. inte avancerat. det gäller bara att tänka lite längre. lite till. jag vill inte vara anledningen till att miljardindustrin får fortsätta att plåga andra levande varelser.

jag är inte vegan, men när jag tänker hårt och länge inser jag att det mesta jag äter faller faktiskt in under den kategorin. absolut inte alla dagar. men tillräckligt många för att jag borde fatta att jag behöver ta det där steget. för min skull. för djurens skull. för allas skull. steget är väldigt kort. för mig. och belöningen är obeskrivligt stor. för mig. och för det jag egentligen tagit avstånd från för länge, länge sedan. det där hemska. det vidriga. det sjuka.

jag är ingen ängel.
jag har kläder, skor, smycken, smink och annat som jag har svårt att se på. som jag har svårt att erkänna för mig själv att jag ens har. hos mig finns det saker som oskyldiga djur har lidit för att jag skulle kunna få och/eller köpa. det är vidrigt. men det är så det är. ingen idé att ljuga om det. nu finns det här. jag kan välja att använda det. eller att kasta det. eller att spara det. eller ge bort det. jag har inga ursäkter för det.

när jag handlar nu gör jag val medvetet. mer medvetet. det är inte så att om jag ska köpa en ny soffa så kommer jag hem med en i skinn. det händer inte. och när jag köper nya täcken är det inte duntäcken som står på listan.

jag försöker tänka till. jag försöker göra valen mer medvetet. det blir inte så. alltid. men jag försöker. hur gärna jag än vill har jag inget substitut till t ex de femtiotal fotbollar av läder som finns i vår idrottshall. jag önskar att det fanns, men jag vet inget. det jag kan göra är att välja rättvisemärkta bollar. då har jag i alla fall gjort något för att påverka vår infekterade värd.

rent instinktivt håller jag med peta om att djur inte är till för att vi ska äta dem, bära dem, experimentera på dem eller använda dem till underhållning. De finns inte till för att vi ska missbruka dem på något endaste vis.

www.peta.org
www.rattvisemarkt.se

/.