now I'm faking it 'til i'm pseudo-making it

...

söndag.

du gör sällan något ogenomtänkt. särskilt inte när du raderar dina blogginlägg. alla utom ett. hur tänkte du då? care to share, darlings you?

but guess what? i am alive. and happy och jag har fått rart ljud-klipp i telefonen igen. det tykker jag om. det har jag nämnligen saknat. hårt.

for now i'm faking it' til i'm pseudo-making it

grymma alanis. såg henne live i hyde park. the prince's trust fund. 29 juni 1996. klockan två på eftermiddan. hur bra som helst. sedan förtrollades jag av imogen heap. hon hade ett set på ung 20 minuter och det var insane. förstå. imogen heap för tolv år sedan. då. innan. innan nu. hur galet är inte det?

olika unsignade band inkl beverly craven om jag minns rätt sedan kom de upradade jools holland, alanis morissette, bob dylan, the who - quadrophenia, imogen heap och eric clapton. plus en massa gäster. inte fattade väl jag att jag var på det mest hajpade giget sedan, vaddå? woodstock då det begav sig? quadrophenia för mig var typ "jaha? ge mig mer alanis istället". men visst, 150 000 är mycket folk och de var där av en enda anledning tycktes det "quadrophenia". till och med min mams slutade andas när jag kom hem och berätta att jag sett det. live. i london. då förtsår man.

själv tog jag med mig alanis & imogen. guldkorn.

/.