so naive

...

söndag/måndag.

en gång när det begav sig var jag en hyper social individ. hyper. jag fullkomligt älskade att möta nya människor. och jag ansåg att alla människor jag mötte hade något att lära mig. jag mådde som bäst när jag hängde med mina polare. och när jag var i miljöer där jag hade möjligheten att göra ny bekantskaper.

jag började plugga på högskola. var lite blyg en dag. eller två. sedan var det som vanligt. nya människor. nya bekantskaper. fixa. trixa. föreningar. styrelser. fester. folk. folk. folk. det var kul. fantastiskt.

allt var inte rosenrött. konflikter. otrevligheter. jag bar på hemligheter. men fantastiskt.

jag fick mig ett jobb som fotograf. reste en del. plåtade en massa. en dag bestämde jag mig för att dra. sju dagar senare var jag borta. ett år i en annan verklighet. det gjorde en hel del med mig. fortfarande social. men annorlunda. hem. plugga lite till. jobba en massa. fortfarande hypersocial.

plugga. högskola igen. fortfarande social. precis som innan. fixa trixa. grejsa. limmet som höll i hop saker och ting i många fall. sedan. sedan kom det. smällen. det onämnbara. då där. när jag bara ville försvinna.

jag var fortfarande med mina polare. och kunde träffa nytt folk, men nu var det inte likadant. människor började anta en annan form. jag var annorlunda. jag kunde försvinna utan att någon kunde nå mig. i veckor.

jag vet nu att jag var sjuk. på riktigt. jag hade behövt hjälp. på riktigt. men jag gjorde vad jag gör. jag trollade mig hel. så gott det gick.

sedan flyttade jag. hemöver. blev galet förtrollad och trodde att mitt liv för alltid skulle vara med dig. det var det i fyra år. plus ett. och en snutt. plus ett helvetes år där du inte var min fast du egentligen var det och för evigt kommer att vara det, enligt dig. plus en snutt där du tog tillbaka allt. igen. för att sedan säga det. igen. och nu. nu är jag en snutt helt utan dig. det är befriande. och du är inte min. fast det vet vi att du är, men nej, det är du inte.

nu har jag lärt mig på riktigt att människor är vicious. vidriga. världen är elak. och jag backar inte på det. det finns undantag. vakkra, underbara undantag. sedan har vi alla de där som bekräftar det hemska. dag ut. dag in. vidrigt.

jag vet när jag började tyna bort och jag kan säga precis vilken dag jag dog. vad klockan var. jag kan det utantill. det var min värsta mardröm och den levde jag. för länge. jag är indeed osocial nu. fast jag är grym vid tillställningar, på jobbet & när det krävs av mig. jag kan hålla hov så länge det behövs. jag gör det inte av glädje längre. nu gör jag det för det är vad som förväntas av mig. innan gjorde jag det för att jag verkligen var intresserad av vad människor hade att säga till mig.

naturligtvis, när jag går någonstans för att jag verkligen vill det är det något annat. då ser jag bitar av mig igen. av den som är intresserad och bryr sig.

den mina vänner älskar är samma som de andra ogillar, kanske till och med hatar. det är en och samma. jag är en äkkligt lojal människa. och när jag är omtänksam är jag det bara för att jag kan och vill. för att jag bryr mig. för att jag verkligen är intresserad av att du ska må bra. jag tykker om mina vänner. jag älskar dem. på ett helt galet vis.

de är inte många som jag idag anser vara min vänner. på riktigt. för människor är vidriga och gör saker som vänner inte gör. då försöker jag låta bli att se på dem som vänner längre. det finns folk jag tycker om och de är rara. sen finns det raringar som jag tykker om och de är underbara. jag hjärtar dem. hårt.

det är komplicerat med människor. fast egentligen är det så lätt. det är likabra att utgå från att de är vicious. oftast visar de sig vara det vad tiden lider. men. jag kan sakna tiden när jag utgick från att alla är bra. tills motsatsen är bevisad. so naive.

/.